är världen ser på Gaza år 2025 ser vi inte bara ruiner, svält och död – vi ser ett folk inringat, isolerat, förvägrat skydd, röst och framtid. Den israeliska blockaden och krigföringen har skapat ett tillstånd som väcker mörka historiska associationer – inte minst till Warszawas getto 1943. Det är en jämförelse som sårar, som skaver, men som ändå måste få göras. Inte för att likställa, men för att förstå hur historia återkommer som skugga, som eko, som varning.

Warszawas getto: från isolering till utplåning

Under den tyska ockupationen tvingades över 400 000 judar in i ett trångt område i Warszawa – ett getto omgivet av murar och bevakade portar. Svält, sjukdomar och förnedring var dagligt liv. Till slut började deportationerna till dödslägren. I april 1943 gjorde den judiska motståndsrörelsen det otänkbara: en väpnad revolt med nästan inga vapen, knappt något stöd, men med en okuvlig vilja. Marek Edelman och hans kamrater i ZOB (Judiska kamporganisationen) visste att de inte kunde segra militärt – men de kunde protestera med sina kroppar, sina liv, sin värdighet.

Upproret höll ut i nästan en månad mot en övermäktig fiende, innan gettot brändes ner och de överlevande fördes till dödsläger.

Gaza: från belägring till förintelse?

När vi idag ser Gazas befolkning svälta, huka under bombregn och förnekas möjligheten till flykt, blir frågan oundviklig: upprepar sig historien, fast med ombytta roller? Israel, en stat född ur Förintelsens aska, för nu krig med en sådan brutalitet att hela den palestinska civilbefolkningen riskerar att utplånas – inte bara fysiskt, utan som samhälle, som historia, som framtid.

Är det orimligt att kalla detta en social förintelse? Inte om vi ser till de strukturella likheterna:

• Total inneslutning.
• Systematisk undernäring och kollaps av sjukvård.
• Förstörelse av skolor, kultur och civilsamhälle.
• Stigmatisering av hela folket som fiender.
• En militär övermakt som betraktar hela området som legitimt mål.

Skillnader finns – självklart. Gaza är inte ett nazistiskt getto. Men poängen är inte att påstå identitet, utan att fråga oss vad det är vi ser – och varför det påminner om något vi lovade att aldrig tillåta igen.

Historien är inte linjär – men den är full av mönster

Det judiska upproret i Warszawa sågs länge som symbol för motståndets värdighet. Vad ska framtiden säga om den palestinska viljan att överleva, trots bomber, svält och förtvivlan?

Israel må hävda att det handlar om självförsvar – men var finns det självförsvar som utplånar en hel befolkning? Vilken försvarsdoktrin bygger på att barn dör i ruinerna av sina skolor?

Historien lär oss att den som utsatts för förtryck inte vaccineras mot att själv bli förtryckare. Tvärtom – traumat kan reproduceras som maktens språk, i en ny kontext. Det vi ser i Gaza idag kan inte skiljas från det vi en gång såg i Warszawa – även om det sker i annan skepnad, annan tid.

En sista fråga

De judar som gjorde motstånd i Warszawa visste att de troligen inte skulle överleva – men de ville inte dö tyst. Deras kamp blev symbol för den mänskliga värdigheten i en värld av ondska.

Vilken symbol ska Gaza bli?

Och vad säger vårt svar om vilka vi är?